where everybody goes to be alone

vill inte längre vara nittiofyra, ge mig ett år till. låt mig bli som dem där, dem som fyller arton. känner mig bortkommen. våren är här i alla fall. alltid något! streamar musik på högsta volym och funderar på att köra en städning av mitt rum och kanske ta tag i läxberget. ja så får det bli. so long kids

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0