at home
ta och lyssna på denna. skriver om moraliska dilemman, frågar mig själv, var det moraliskt rätt det vi gjorde igår? antar det!
You should be wilder, you're no fun at all!
för en vecka sedan befann jag mig ute på landet. det var ytterst lite rimmfrost, men jag gillar det så mycket. nu ska jag iväg halvvägs till landet, på fest inför Val Thoréns.
You Found Me
sysselsatte mig med att titta igenom gamla bilder. från tiden då allt var så satans enkelt. det här en liten skara som jag gillar extra mycket.
ps. jag älskar mig själv ds.
en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger
kan inte rymma från känslan av att jag absolut älskar mitt rum. det bör tilläggas endast när det är städat.
då blir mitt rum som mitt mekka. helt fantastiskt. önskar bara att jag kunde hålla ordning, notis till mig själv.
eastern eggs
kanske inte världens bästa dag i alla fall inte när man vaknar upp och känner sig stelopererad. men oj så kul vi hade igår. nikita fyllde 18 i måndags och det firades rejält, på danskt vis. med pölse, öl och underbart folk. bakisdagen till ära har jag faktiskt jobbat. fotat keramik, det är lika kul varje gång. man blir inspirerad till tusen. dessa bilder kommer komma upp här.
vintern är så satans lång igen
sommaren som var, var magisk.
slask, is och ännu mer snö. det tar aldrig slut, verkligen aldrig. tröttsamt. överlever med tankarna långt fram. eller nja, 20 någonting dagar till Berlin en natts mellanrum och sen bär det av till val thoréns. sitter knappt still längre, känns inte lönt. bedövar tankarna med koffeinkickar och ännu mer skoigheter. välkomnar våren med en resa till london, festival och huvudstaden. ja, om detta året inte blir bra, då finns det inget hopp för mänskligheten.
yet again!
ni vet den där känslan som ibland uppkommer när man ska bort. då man bara vill krypa ner i sängen och gömma sig. det tycks som om man inte har något alls att gå runt i. en garderob full av kläder men inte något som sitter snyggt eller passar till tillfället. oh vad jag ogillar den känslan. just nu har den känslan tagit över min kropp.
white blank pages
döden är så läskigt nära. det är hemskt att se. men du ser ut som en fågelunge, som ett skelett med skin, vi fäller tårar för dig, än så länge kan du pipa ur dig små ord som tack och snällt. det gör så satans ont!
I can't see at all and even if I could it'd all be grey
en spricka i fasaden. kanske det?
