cycle

dagarna blir bara bättre och bättre. önskar att alla söndagar var såhär bra. underbart trötta människor, mysiga filmer, lussebullar, varm choklad med vispgrädde och lite tårar för kärlek som inte existerar. åh ni skulle bara veta hur mycket jag gillar mina vänner. nästan lite för mycket!

har övervunnit rädslan. som en sten som puttas bort från min axel. nu är han er. gör vad ni vill med honom. livet känns för jävla fint. saknar sällskap, men det ska nog också lösa sig till sist. vintern drar in över land, kyliga vindar biter sig fast i våra kinder. snart snart så blir det ljusare. snart strosar vi runt på kyliga gator i Berlin, dansar till afterski hits i Val Thoréns och drick öl på en bar i Prag. våren kommer bli fin.

känns som jag befinner mig mitt i en fission, är så hemskt kluven. allt blir så fasligt varmt. det gör ont att tänka på allt, orkar inte. känner mig egoistisk och svag. fast jag vet att jag är stark. fan. har svårt att andas. en känsla av ett ständigt tryck mot bröstkorgen. kanske kommer det inifrån, hjärtat gör uppror. det hade jag också gjort om jag var ett hjärta. revolution. behöver nog ett nytt hjärta.

känns som jag går runt i cirklar. där jag började kommer jag alltid tillbaks till. du kommer alltid finnas i mitt huvud, jag kommer aldrig kunna sluta minnas dig, vi båda vet att du sårade mig och du har sagt förlåt men det hjälper inte. för du är en elak människa som inte kan förstå något alls. det värsta är att jag har blivit precis som dig. jag är exakt lika elak och förjävlig människa. det brukar sluta med att det alltid är jag som blir sårad men den här gången var jag boven i dramat. nu förstår jag hur jäkla enkelt det är att skada och såra personer. varför? det var inte min mening.